arg, besviken, ledsen, sur
Han klandrarde på mitt ex och sa att han aldrig kunde låta mig vara, han var besatt, han var sjuk, han var inte normal etc..
Men då undrar jag vad är det för fel på dig då?
Han här är ju fan värre, helt jävla sinnesjuk att man aldrig kan få vara ifred?!!!!!!!!!!!??????
Det ska bli stopp på det här, fan asså!
Bild från crusingen i lördags..
Jobbig dag....
Vi fick ett möte in idag till min psykolog kl 15.00 .. satt och pratade om allting och sådana saker, fram tills klockan var 16.20 ungefär kanske..Sen vidare till vänerviken eller vad det nu heter..en sluten psykiatrivård eller nått sådant..
Känslan att komma utanför den ingången var obehaglig, kände något i hela kroppen. Det gav mig dåliga vibbar, det var lås till alla dörrar, gick upp för trappan in ett rum där det fanns 6 stolar..utsikten, ja den var inte mycket bättre - det var en kyrkogård. Dem ville såklart lägga in mig akut, men jag total vägrade. Jag sa rakt ut "Aldrig att jag kommer lägga in mig, tror ni att ni kan få mig att må bättre här? ALDRIG, utsikt till kyrkogård, låsta dörrar etc. Aldrig." Dem sa bara att dem skulle ut och diskutera och kolla vad dem fick fram, men jag fortsatte total vägrade. När dem gick ut, kände jag sådan frustiation och klumpar i magen så jag sprang ut från dörren, visste inte vägen ut..jessica min syster som tur var va med, hon stoppade mig..jag var tvungen att stanna ett litet tag iallafall men kändes som timmar....Iallafall sen kom dem in, dem kom fram till att dem kan INTE tvinga mig, utan det är jag som väljer. Jag mena, det är jag som skulle få bo där inte någon annan. Min vilja, min lust och allt sådant..Jag kan inte lägga in mig någonstans där jag mår sämre?! Jag grät o grät hela tiden, fick panik..men iallafall så tänkte jag att om folk nu vill att jag skall må bättre och framförallt jag själv så skall ingen jävel få lägga in mig..det är en sak som är säker..
Sen åkte vi in till stan jag och Jessica, mamma blev ju såklart besviken eftersom hon är så fruktansvärt orolig över mig. Vi tog en milkshake på max, skit god :) .. sen åkte vi hem, grillade och åt god mat..var dock inte så hungrig men det smakade. Sen dirket gick vi och köpte min efterlängtade mini motor :D skit kul är det att köra den. Träffade även min älskade vän Erica då vart jag verkligen glad :) .. Och nu sitter jag här ute på altanen, skall med min syster till skolan imorgon :)
En sak tänkte jag göra klart för er, jag tänkte skriva här på min blogg om mitt liv..Jag valde min väg att inte lägga in mig och det är pga för att jag vet att jag kan fixa detta själv. Jag kör mina egna rutiner, börjar mitt nya liv, jag klarar detta själv med hjälp utav mina psykologer, kuratorer och läkare. Då fixar sig allt. Men om ni klagar så ingen idé att läsa, detta är min blogg jag skriver det jag vill. Jag tänkte att detta är ett sätt att bearbeta den sorg jag bär!
Här är mini motorn jag köpte idag, riktigt rolig leksak! (;
sömnlösa nätter
Åh..jag är så jävla trött på sömnlösa nätter..
Att jag aldrig kan somna, spelar ingen roll hur
trött jag än är så somnar jag inte, om jag gör
det så vaknar jag efter 1-2 timmar igen..
Trött på att må såhär, hoppas tiden är snart
inne då jag mår bra igen. Dock så tror jag det
kommer ta år och dar..
Att jag ens lever idag, det förstår jag inte?!
Efter allting jag gått igenom..Ne urs nu ska
jag lägga mig och tänka och försöka SOVA
lite iallafall...
..
tänker på livet
Hur det kändes att vara glad
lycklig, den glada sofia talar
jag om
Har nästan glömt bort allting
men minnen finns kvar
Jag är trött på livet
trött på att alltid må som jag
gör
Varför hände allting just mig
vad gjorde jag för fel för att
få allting detta hända mig
Antar att detta är det jag
förtjänar, annars skulle jag
väl uppenbarligen inte få känna
all denna smärta jag har!
Tacksam ♥
Michael Ivarsson, Absolut världens bästa bror. Finns ingen bättre än dig brallan, jag älskar dig mer än allting annat. Du har alltid funnits där för mig i jobbiga situationer, jag har försökt allt i min makt att finnas lika så för dig. Det finns ingen annan som betyder så mycket som du & Jessica för mig, och självklart Caisa. Det räcker att jag träffar/ser dig eller helt enkelt pratar med dig så får du mig glad. Spelar ingen roll hur ledsen jag än är så får du mig på topp humöret igen. Jag älskar dig, min underbara bror Michael Ivarsson.
Jessica Ivarsson, Min tvilling, mitt allt, min andra halva, min pusselbit. Utan dig faller allting isär, utan dig är jag inte hel. Jag älskar dig högre än himelen, djupare än det djupaste havet, tusen varv runt jorden, jag älskar dig mer än allt annat på denna jord. Du är världens bästa syster, jag vet inte vad jag hade gjort utan dig, mitt älskade hjärta. Du får mig på fötter, du får mig att må bra. Du är guld värd, jag älskar dig, Jessica Ivarsson.
Caisa Nilsson-Johansson, Min absoluta bästa vän. Det finns ingen bättre människa än denna tjej. Hon är min bästavän och har varit i snart 7 år. Du kommer alltid att vara min bästavän det kan jag svära på. Du är underbar, du har varit med om så otroligt mycket tillsammans med mig. Vi har gjort verkligen allting tillsammans, finns nog ingenting vi inte gjort. Alla minnen tillsammans med dig går inte att beskriva. Är så otrolig tacksam över att jag har dig hjärtat. Jag älskar dig mest av allt, Caisa Nilsson-Johansson!
Aldrig ska jag släppa taget om dig! ♥
Mamma, Hur skall jag någonsin kunna tacka dig? Du har verkligen alltid funnits där för mig, du har stått ut med mig, du har alltid ställt upp oavsett vad det än handlat om så har DU varit där. Och det är jag så fruktansvärt tacksam över. Och du är absolut världens bästa mamma, utan tvekan. Finns ingen som kan ta din plats hjärtat. Jag älskar dig mer än något annat, finns ingen som kan ersätta din plats. Du är världens bästa människa och förtjänar det absolut bästa!! Du är mitt allt, utan dig vet jag inte vad jag skulle gjort. Då hade jag förmodligen inte varit här jag är idag, då hade jag gett upp för längesen. Tack min älskade mamma!
Pappa, cool som alltid det är något du alltid varit. Det är nog därför jag alltid varit lugn med dig, alltså du har varit sådan att "det ordnar sig, vi löser detta" etc. Och det är precis vad det gjort. Du är världens bästa pappa, finns ingen bättre pappa än dig. Jag älskar dig, din humor slår allt. Du är precis som dina barn iran, irak o beirut ;) Vad skulle jag göra utan dig min älskade far, du betyder så otroligt mycket. Jag är så tacksam att jag fick dig som far, jag älskar dig över allt annat min underbara pappi!
Att ni alla som jag skrivit om har orkat stå ut med mig, så som jag har svikit er,
så som jag har sårat er, lämnat er för en idiot. Det är ofattbart, men nu är skiten
över och jag är hos er, och kommer stanna för all framtid. Jag älskar er, och ni
anar nog inte hur tacksam jag är över att ha er mina älskade änglar!
Ni sviker aldrig, när ni väl säger att ni finns där för mig, ja då finns ni
där också. Då är det ingen bullshit utan ärlighet finns det hos er.
Ni är mitt allt, mina änglar! ♥
?.?
Varför kan jag inte få leva ett normalt liv, känna lyckan som jag en gång gjorde förr, känna glädjen, den så kallade den glada Sofia, var tog hon vägen?
Hon försvann med vinden..
Jag saknar det tider jag bara kunde le åt allt, gick till skolan varje dag, gjorde det jag skulle göra, då jag en gång hade mina rutiner. Jag saknar det, så fruktansvärt...
Det gör så ont, ont i själen. Efter alla gånger jag blivit sviken och sårad, efter alla gånger JAG svikit och sårat.
Att jag aldrig kan somna som förr, bara sova en hel natt utan att vakna, utan att sova bort hela dagen, utan att behöva vara vaken tills jag verkligen deckar, utan att behöva äta medicin för att må bra, sjuk värld.
Om det fanns en plats på jorden, what ever..någonstans där det inte fanns några problem då hade jag varit där på en sekund, längtar..
älskar bara en, sjukt allt detta..
Sanningen..
Både jag och Ali älskar varandra så oändligt mycket, jag kan inget annat än att tänka på honom dag ut och dag in.
Många kanske blir besvikna, arga, ledsna / sura.. Men jag kan faktiskt inte göra så mycket annat mer än att tala sanningen. Det är ju nu jag behöver stöd som Nathalie sa, framförallt utav mina syskon.
Inta massa negativa saker, då hjälper det verkligen inte.
Men jag ber om förlåtelse till mina nära och kära om jag gör er besvikna, men som sagt så kan jag inte styra över NÅGONTING. Jag älskar dig Ali!
Ni får tycka vad ni vill nu, ni får säga vad ni vill, ni får hata mig,
ni får tycka illa om mig, gör vad ni vill..jag klarar inte att dölja sanningen..
Vet inte vad..
Eller ja, jag vill få ut mig lite från mig själv rättare sagt..
Jag fick höra att min ex har gått ut på krogen och sagt att
mitt blogginlägg om honom var skitsnack, och visat sms
där jag skrivit "jag älskar dig" och pratat om mitt o hans
dåvarande sexliv?
På en skala hur moget är det här att göra när man är snart
26 somrar..? Jadu, jag blev helt paff när jag fick höra detta.
Att mitt blogginlägg skulle vara falskt, varför skulle jag sitta
och slösa min energi på att sitta och skriva ett personligt,
känsligt och ledsamt blogginlägg om det inte skulle vara sant?
Det förstår jag dock inte..men det finns mycket jag inte förstår
just nu. Om man har levt med en så kallad psykopat, så blir
man så manipulerad att man inte vet vilket längre.
Men jag jobbar på att få upp allting igen, försöker göra allt för att jag skall komma tillbaka till mitt gamla så kallade jag. Att leva med en psykopat är som att leva med...jadu jag vet inte hur man skall jämföra det. Men det är så att man blir manipulerad utav honom för ena stunden är "psykopater" världens gulligaste emot än, och andra stunden världens elakaste. Jag har sagt att jag älskar honom, det står jag för. För nu när jag så långt nere på botten, då vill man inget annat än att vara ensam. Jag kunde ändå på något sätt känna att det var där min trygghet fanns fast ändå inte, alltså det är ganska komplicerat att förklara såhär.. men jag gör mitt bästa..
Han gjorde så att jag blev fast i honom, att jag inte ville ha någon annan, eller alltså inte så men han gjorde så att jag inte ville göra något ANNAT än att vara med honom, inte ens träffa min familj. Man blir låst, man vet inte hur man skall ta sig ur, och fråga mig inte hur jag kunnat älska en sådan här person. För jag vet inte själv men som Kajsa säger man känner sig långt nere i skiten, man försöker klättra upp, och faller tillbaka och då är man där igen och vill inte känna den dära ensamheten som finns där.. Sitt självförtroende och självkänslan går på bott och man blir liksom som ett "barn" för att man måste passa efter hans så kallade 'regler'.. Man förnekar allting för alla sina vänner och familj om sitt förhållande, jag gjorde det. För jag ville att alla skulle tro att allting var bäst mellan oss. Det är ju så man vill ha det, bäst.
Här kan ni läsa lite om en psykopat.
Början av en psykopat
De är charmerande och framåt. De pöser av självförtroende och för sig med stor värdighet. Men alltihop är bara på ytan, eftersom psykopaternas känslor är förkrympta. De lever på lögner och svek, och andra människor är deras verktyg. Aldrig deras vänner.
Livslånga lögner
Som regel går det någon tid, innan man upptäcker att man hamnat i en psykopats sällskap. Däremot glömmer man sällan upplevelsen.
Ofta ringer larmklockan först när man upptäcker en del av de typiska dragen hos en psykopat: att han säger en ska, men gör något helt annat. Att han alltid skyller på andra, när något är fel. Och att han aldrig lär sig av sina egna fel, utan upprepar samma handlingsmönster gång på gång.
Psykopater kännetecknas också av att inte har något eller mycket dåligt utvecklat samvete. Därför störs inte en psykopat av lögner och svek.
Psykiatrikerna räknar med att en människa på 40 har psykopatiska drag. De allra flesta är män, men det finns ingen exakt överblick över hur sned könsfördelningen är. En del forskare uppskattar att det går fyra psykopatiska män på varje kvinna. Andra är övertygade om att det bland psykopater finns åtta gånger fler män en kvinnor.
Under alla omständigheter är psykopati en så utbredd företeelse att de flesta människor någon gång kommer i kontakt med en eller flera psykopater.
För många kvinnor utvecklas mötet med en psykopat till en mardröm. De faller normalt för hans självsäkerhet och charm och gifter sig kanske med honom. Sedan går det långsamt upp för dem hur förkrympt psykopatens känsloliv egentligen är att han till exempel saknar förmåga att förstå andra människors känslor. Många kvinnor försöker i åratal göra om sin psykopatiske man, och skadorna är mycket svåra att reparera utan intensiv professionell hjälp.
Utåt kan en sådan familj framstå som lycklig, eftersom den kvinnliga parten använder mycket kraft för att bevara familjefasaden. Inåt har bilden emellertid ofta krackelerat, och våld är vanligt i familjer, där en psykopat regerar.
Samtidigt har psykopater en välutvecklat förmåga att väcka medlidande, oavsett hur dumt han uppför sig. Därför kan ett spel av växelvis terror och förlåtelse hålla ett förhållande vid liv i flera år, tills kvinnan i regel ger upp och söker skilsmässa. Men även då upplever terapueter att kvinnorna skyddar sina män och försvarar deras handlingar.
Trasiga familjer
Forskningen visar att de flesta psykopater mycket riktigt har haft föräldrar som inte förmått stimulera sina spädbarn. Fadern har i regel helt försvunnit ur familjen, och ofta har mödrarna låtit sina barn bara ligga, eftersom de inte haft resurser att ta sig an dem. De har haft nog av sina egna problem.
När danska läkare och psykologer i slutet av 1980-talet kartlade 48 tidigt skadade barns bakgrund, visade det sig till exempel att bara fem av barnen hade normalt fungerande mödrar. Resten var själva psykopater eller psykopatiska, och i regel hade graviditeterna varit problematiska. Barnen vägde även mindre än andra barn, när de föddes, och de flesta växte upp i en tillvaro präglad av kaos och oberäknelighet. Erfarenheten visar att en tredjedel av de barn som enligt psykologerna har omfattande beteendestörningar växer upp till psykopater.
De tidig skadade barnen uppnår aldrig förmåga att vila sig själva. De har tråkigt, om de inte hela tiden råder full aktivitet runt omkring dem, och även som vuxna kommer de hela tiden att söka ny gränser. Det är nämligen bara den utifrån kommande spänningen som kan få deras hjärna att gå för högtryck. Och därmed är racet igång: psykopaten följer sitt inre begär och skapar därigenom oordning. Inte av ondska, utan för att hetsa upp sig själv och därmed kompensera för den stimulering han aldrig fick som barn.
Läkarna har testat lite av varje i försöken att befria psykopaterna från deras konstanta behov av att söka spänning. På 1950-talet var man övertygad om att psykopater skulle bli mindre våldsamma, om man tog bort en del av deras hjärna. På många psykopater utfördes därför en lobotomi, även kallad ²det vita snittet², men effekten vara inte övertygande. Inte heller elchockar hade någon effekt på psykopater, och efter hand blev behandlingarna allt mer desperata. Man försökte till och med svepa in psykopater i kalla, våta lakan, vilket dock inte heller hjälpte.
Under de senaste åren har det dock visat sig att psykopater kan hjälpas på kemisk väg, bland annat med antidepressiv och antiaggressiv medicin, de så kallade lyckopillren. Även hormonbehandlingen och psykoterapi kan lindra den impulsivitet och aggressivitet som kännetecknar många psykopater. Metoderna kan med andra ord ge en tillvaro med färre konflikter, men de kan aldrig bota psykopaten.
Generellt är psykopater svåra att behandla. De är sällan motiverade, eftersom de inte tycker att det är något fel på dem. Därutöver tillkommer att de inte är bra på att se hur de själva har det, och inte alls bra på att sätta sig in i hur andra har det. Behandlingen blir därför lätt en nödlösning: man kan lära psykopaten att ett visst beteende inte lönar sig, men aldrig riktigt få honom att förstå varför.
Typiska drag som avslöjar psykopaten
Psykologer och psykiatriker är inte ense om en axakt definitioner på psykopati. Det är omöjligt att dra en skarp gräns mellan normala människor och psykopater, men vissa karaktärsdrag avslöjar ändå psykopater:
* Konstant sökande efter spänning. Det måste hända en massa hela tiden annars har psykopaten tråkigt.
*Uttalad brist på skuldkänslor. Psykopater lider inte av dåligt samvete.
*Saknar förmåga att fästa sig vid andra människor eller visa äkta medkänsla.
*Psykopaten använder andra till sin egen fördel, men han känner sig aldrig förpliktad att ge något igen.
*Impulserna styr psykopaten. Han handlar efter första impuls och överväger aldrig konsekvenserna.
*Skillnaden mellan sanning och lögn har psykopater ett avslappat förhållande till. De väljer alltid den version de kan få störst utbyte av.
*Den kriminella psykopaten begår samma typ av brott gång på gång. Fängelsestraff har ingen uppfostrande effekt.
Läskigt likt..
fuck that....
Men ett STOOOOORT TACK till Kajsa, hon är verkligen den bästa människan man kan prata med. Hon förstår mig precis, du hjälper mig hela tiden och ger mig stöd!! ♥
Dold
min sorg, mitt hat, min oro, min besvikelse.
Aldrig så kommer någon förstå varför jag
mår som jag gör, varför jag gör som jag
gör.
Jag vet att det finns människor som har det
1000 gånger värre än mig, inte sagt att
någon skall tycka synd om mig. Vill bara
få ut lite ifrån mig.
Jag är trött på att gå runt och leka glad,
dölja all min smärta jag har inombords,
vill kunna skratta och må bra så som jag
gjorde förr.
Kunna gå till skolan utan några problem,
kunna sova som jag kunde förr, kunna
vara mig själv, kunna skratta äkta.
Jag längtar tills dagen då jag kan vara
den så kallade glada sofia igen..
Jag var inte rädd för att dö, jag var rädd för att leva
Han kanske var på bra humör, jag hoppades alltid på det. Jag fick höra att jag var efterbliven varje dag. Jag är en hora för att jag har haft pojkvänner innan honom. Vem vill ha mig, så äcklig som jag är? Han kunde titta på mig med en så äcklad blick och samtidigt spotta mig i ansiktet. När jag grät kändes det som om han bara log eller inte kände någonting alls.
Jag har aldrig sett mig själv som en misshandlad tjej. Han har ju bara slagit mig några gånger.. eller har han ens slagit? Han har slitit och dragit i mig..en gång fick jag en smäll på munnen.
Jag har haft stora blåmärken på mina armar. Han har hållt för min näsa och mun och tryckt ner mig på golvet "dö jävla hora dö", "hoppas du skär sönder dina armar" , "hoppas du dör i en bilolycka"..
Ibland önskade jag att jag verkligen dog där på golvet på riktigt eller att jag gjorde som han önskade. . Han kallade mig ful, fet och äcklig hela tiden. Hora, fetto, äckel blev som mitt andra namn... Om någon ropade hora,fetto eller äckel på stan, stannade jag nästan till och kolla vad personen ville, man blev ju så van menade jag...
Jag fick inte neka till sex, då blev han bara värre. Men när vi hade sex sa han bara hur tråkig jag var, fast ibland kunde han säga det dära finaste orden man kunde tänka sig..
Han "porrsurfade" nästan varje dag, alltså gick in och kolla det snyggaste "porr"stjärnorna när jag satt bredvid. Det var ofta unga tjejer/flickor han tittade på. Jag kännde mig äcklad men vågade inte säga någonting, jag sa någongång att han fick kolla hur mycket han ville när inte jag fanns i närheten, men det hjälpte inte... Jag försökte att göra allt rätt så att han inte skulle bli arg, jag smög nästan på tå. Men vad jag än gjorde så var det någonting som jag gjort fel, varje dag.
Disken var dåligt diskad, tvätten var dåligt tvättad, jag kunde ingenting jag var efterbliven, psykad, fet och en dålig tjej.
Vem vill ha en tjej som inte kan göra någonting hemma? Han påpekade ofta hur dum jag var. Han skrattade ofta när jag sa någonting och tittade på mig med en äcklad blick. Jag var så glad dom dagarna han sa någonting snällt eller var på bra humör.
Hur känns det att bli älskad? Hur känns det när någon säger hur fin man är? Jag vet inte..jag vet inte hur det ska vara längre. Jag var så van vid det här. Jag kunde inte bryta mig fri, det gick inte. Jag hade ingenting annat än honom. Jag kunde inte vara ensam. Jag klarade mig inte ensam. Ingen annan ville ha mig. Alla dom här tankarna fick mig att stanna. Jag vågade inte gå. Jag var inte rädd för att dö , jag var rädd för att leva.
Jag var ful, fet och äcklig, kunde ingenting. Ingen fick veta vad som hände, jag vill inte att någon skulle veta. Då skulle ju allt rasa. Alla trodde ju att han var snäll emot mig. Min bästa vän & min syster var dem enda som fått höra vissa saker han gjort, men dem ville inte höra längre. Dem var trötta på att höra vad han gjorde, jag stannade ju kvar. Dem ville inte höra mer så jag sa bara att allting var bra hela tiden tillslut. Jag kunde inte gråta längre, det fanns inga tårar kvar. Jag kände mig så liten och värdelös. Jag ville bara krypa upp i mammas famn och höra att allt kommer att bli bra som när man var liten. Men jag är inte liten längre, det är mitt eget fel det som hände för jag stannade kvar. Jag kunde aldrig avslöja vad som hände då vi var ensamma.
Jag är bara trasig...
Att bli förnedrad på ett sätt så som att kasta ner mina nytvättade kläder på golvet, trampa på dom, spotta på dom, spotta mig i ansiktet, hälla öl på hela mig, dra mig i håret, dra i hela mig, slänga ut mina kläder i trappuppgången, berätta hur ful och fet jag var, att jag skulle banta och komma tillbaka när jag var snygg, att hans föredetta ligg knulla han mer än vad jag gjorde, att få höra "hoppas du skär sönder dig" du är psykiskt sjuk, (när jag mådde redan psykiskt dåligt och åt medicin för de), att bli bränd i ansiktet med cigg, att bli så manipulerad att man tar avstånd från sin familj, att man fick höra att man inte fick gå hem till sin pappa själv, att man fick höra varje gång man gick utanför dörren att man skulle vara otrogen, att alla hatade mig etcetc..vet ni hur det känns?
- för det vet jag..
Jag hatar mig själv för att jag var så svag att jag stannade kvar hela tiden, och lät han få förstöra mig. Jag hatar mig själv för det och kommer aldrig förlåta mig själv...
En sann historia ifrån mig...
älskling ♥
jag älskar dig över allt annat på denna jord. Det finns
ingen på denna jord som kan ersätta din plats, du
betyder allting för mig. Jag gör vad som hellst för dig,
skulle kunna dö för din skull.
Du är världens bästa pojkvän, utan dig vore jag ingenting.
Det är sanningen, jag vill inte leva utan dig vid min sida.
Jag har gjort misstag, alla gör vi misstag. Men man lär
sig utav dom också, och det är det jag gjort nu. Det är
svårt en dag utan dig, saknar dig så fort jag inte är med dig.
Jag kommer vara din flickvän så länge du vill, jag
vill leva mitt liv med dig hjärtat. Finns ingen som dig,
och det ska vara du och jag för all framtid om jag får
bestämma.
Jag älskar dig över allt annat på denna jord, jag
kommer aldrig lämna dig. Kommer stå fast vid
din sida!
sofia ivarsson ♥ ali hossein
