Sanningen..

Nu tänkte jag tala om vad sanningen är, sanningen är den att jag har känslor för en kille. Jag tycker bara om en kille, jag älskar bara en kille. Jag kan inte rå för mina känslor, jag kan inte hjälpa det..
Både jag och Ali älskar varandra så oändligt mycket, jag kan inget annat än att tänka på honom dag ut och dag in.
Många kanske blir besvikna, arga, ledsna / sura.. Men jag kan faktiskt inte göra så mycket annat mer än att tala sanningen. Det är ju nu jag behöver stöd som Nathalie sa, framförallt utav mina syskon.
Inta massa negativa saker, då hjälper det verkligen inte.
Men jag ber om förlåtelse till mina nära och kära om jag gör er besvikna, men som sagt så kan jag inte styra över NÅGONTING. Jag älskar dig Ali!

Ni får tycka vad ni vill nu, ni får säga vad ni vill, ni får hata mig,
ni får tycka illa om mig, gör vad ni vill..jag klarar inte att dölja sanningen..

Vet inte vad..

Det är så att jag vill förklara lite saker för er..
Eller ja, jag vill få ut mig lite från mig själv rättare sagt..

Jag fick höra att min ex har gått ut på krogen och sagt att
mitt blogginlägg om honom var skitsnack, och visat sms
där jag skrivit "jag älskar dig" och pratat om mitt o hans
dåvarande sexliv?

På en skala hur moget är det här att göra när man är snart
26 somrar..? Jadu, jag blev helt paff när jag fick höra detta.

Att mitt blogginlägg skulle vara falskt, varför skulle jag sitta
och slösa min energi på att sitta och skriva ett personligt,
känsligt och ledsamt blogginlägg om det inte skulle vara sant?

Det förstår jag dock inte..men det finns mycket jag inte förstår
just nu. Om man har levt med en så kallad psykopat, så blir
man så manipulerad att man inte vet vilket längre.
 
Men jag jobbar på att få upp allting igen, försöker göra allt för att jag skall komma tillbaka till mitt gamla så kallade jag. Att leva med en psykopat är som att leva med...jadu jag vet inte hur man skall jämföra det. Men det är så att man blir manipulerad utav honom för ena stunden är "psykopater" världens gulligaste emot än, och andra stunden världens elakaste. Jag har sagt att jag älskar honom, det står jag för. För nu när jag så långt nere på botten, då vill man inget annat än att vara ensam. Jag kunde ändå på något sätt känna att det var där min trygghet fanns fast ändå inte, alltså det är ganska komplicerat att förklara såhär.. men jag gör mitt bästa.. 
Han gjorde så att jag blev fast i honom, att jag inte ville ha någon annan, eller alltså inte så men han gjorde så att jag inte ville göra något ANNAT än att vara med honom, inte ens träffa min familj. Man blir låst, man vet inte hur man skall ta sig ur, och fråga mig inte hur jag kunnat älska en sådan här person. För jag vet inte själv men som Kajsa säger man känner sig långt nere i skiten, man försöker klättra upp, och faller tillbaka och då är man där igen och vill inte känna den dära ensamheten som finns där.. Sitt självförtroende och självkänslan går på bott och man blir liksom som ett "barn" för att man måste passa efter hans så kallade 'regler'.. Man förnekar allting för alla sina vänner och familj om sitt förhållande, jag gjorde det. För jag ville att alla skulle tro att allting var bäst mellan oss. Det är ju så man vill ha det, bäst. 

Här kan ni läsa lite om en psykopat.

Början av en psykopat
De är charmerande och framåt. De pöser av självförtroende och för sig med stor värdighet. Men alltihop är bara på ytan, eftersom psykopaternas känslor är förkrympta. De lever på lögner och svek, och andra människor är deras verktyg. Aldrig deras vänner.

Livslånga lögner
Som regel går det någon tid, innan man upptäcker att man hamnat i en psykopats sällskap. Däremot glömmer man sällan upplevelsen.

Ofta ringer larmklockan först när man upptäcker en del av de typiska dragen hos en psykopat: att han säger en ska, men gör något helt annat. Att han alltid skyller på andra, när något är fel. Och att han aldrig lär sig av sina egna fel, utan upprepar samma handlingsmönster gång på gång.

Psykopater kännetecknas också av att inte har något eller mycket dåligt utvecklat samvete. Därför störs inte en psykopat av lögner och svek.

Psykiatrikerna räknar med att en människa på 40 har psykopatiska drag. De allra flesta är män, men det finns ingen exakt överblick över hur sned könsfördelningen är. En del forskare uppskattar att det går fyra psykopatiska män på varje kvinna. Andra är övertygade om att det bland psykopater finns åtta gånger fler män en kvinnor.

Under alla omständigheter är psykopati en så utbredd företeelse att de flesta människor någon gång kommer i kontakt med en eller flera psykopater.

För många kvinnor utvecklas mötet med en psykopat till en mardröm. De faller normalt för hans självsäkerhet och charm och gifter sig kanske med honom. Sedan går det långsamt upp för dem hur förkrympt psykopatens känsloliv egentligen är att han till exempel saknar förmåga att förstå andra människors känslor. Många kvinnor försöker i åratal göra om sin psykopatiske man, och skadorna är mycket svåra att reparera utan intensiv professionell hjälp.

Utåt kan en sådan familj framstå som lycklig, eftersom den kvinnliga parten använder mycket kraft för att bevara familjefasaden. Inåt har bilden emellertid ofta krackelerat, och våld är vanligt i familjer, där en psykopat regerar.

Samtidigt har psykopater en välutvecklat förmåga att väcka medlidande, oavsett hur dumt han uppför sig. Därför kan ett spel av växelvis terror och förlåtelse hålla ett förhållande vid liv i flera år, tills kvinnan i regel ger upp och söker skilsmässa. Men även då upplever terapueter att kvinnorna skyddar sina män och försvarar deras handlingar.

Trasiga familjer

Forskningen visar att de flesta psykopater mycket riktigt har haft föräldrar som inte förmått stimulera sina spädbarn. Fadern har i regel helt försvunnit ur familjen, och ofta har mödrarna låtit sina barn bara ligga, eftersom de inte haft resurser att ta sig an dem. De har haft nog av sina egna problem.

När danska läkare och psykologer i slutet av 1980-talet kartlade 48 tidigt skadade barns bakgrund, visade det sig till exempel att bara fem av barnen hade normalt fungerande mödrar. Resten var själva psykopater eller psykopatiska, och i regel hade graviditeterna varit problematiska. Barnen vägde även mindre än andra barn, när de föddes, och de flesta växte upp i en tillvaro präglad av kaos och oberäknelighet. Erfarenheten visar att en tredjedel av de barn som enligt psykologerna har omfattande beteendestörningar växer upp till psykopater.

De tidig skadade barnen uppnår aldrig förmåga att vila sig själva. De har tråkigt, om de inte hela tiden råder full aktivitet runt omkring dem, och även som vuxna kommer de hela tiden att söka ny gränser. Det är nämligen bara den utifrån kommande spänningen som kan få deras hjärna att gå för högtryck. Och därmed är racet igång: psykopaten följer sitt inre begär och skapar därigenom oordning. Inte av ondska, utan för att hetsa upp sig själv och därmed kompensera för den stimulering han aldrig fick som barn.

Läkarna har testat lite av varje i försöken att befria psykopaterna från deras konstanta behov av att söka spänning. På 1950-talet var man övertygad om att psykopater skulle bli mindre våldsamma, om man tog bort en del av deras hjärna. På många psykopater utfördes därför en lobotomi, även kallad ²det vita snittet², men effekten vara inte övertygande. Inte heller elchockar hade någon effekt på psykopater, och efter hand blev behandlingarna allt mer desperata. Man försökte till och med svepa in psykopater i kalla, våta lakan, vilket dock inte heller hjälpte.

Under de senaste åren har det dock visat sig att psykopater kan hjälpas på kemisk väg, bland annat med antidepressiv och antiaggressiv medicin, de så kallade lyckopillren. Även hormonbehandlingen och psykoterapi kan lindra den impulsivitet och aggressivitet som kännetecknar många psykopater. Metoderna kan med andra ord ge en tillvaro med färre konflikter, men de kan aldrig bota psykopaten.

Generellt är psykopater svåra att behandla. De är sällan motiverade, eftersom de inte tycker att det är något fel på dem. Därutöver tillkommer att de inte är bra på att se hur de själva har det, och inte alls bra på att sätta sig in i hur andra har det. Behandlingen blir därför lätt en nödlösning: man kan lära psykopaten att ett visst beteende inte lönar sig, men aldrig riktigt få honom att förstå varför.

Typiska drag som avslöjar psykopaten

Psykologer och psykiatriker är inte ense om en axakt definitioner på psykopati. Det är omöjligt att dra en skarp gräns mellan normala människor och psykopater, men vissa karaktärsdrag avslöjar ändå psykopater:

* Konstant sökande efter spänning. Det måste hända en massa hela tiden annars har psykopaten tråkigt.

*Uttalad brist på skuldkänslor. Psykopater lider inte av dåligt samvete.

*Saknar förmåga att fästa sig vid andra människor eller visa äkta medkänsla.

*Psykopaten använder andra till sin egen fördel, men han känner sig aldrig förpliktad att ge något igen.

*Impulserna styr psykopaten. Han handlar efter första impuls och överväger aldrig konsekvenserna.

*Skillnaden mellan sanning och lögn har psykopater ett avslappat förhållande till. De väljer alltid den version de kan få störst utbyte av.

*Den kriminella psykopaten begår samma typ av brott gång på gång. Fängelsestraff har ingen uppfostrande effekt. 



Läskigt likt..


fuck that....

Men ett STOOOOORT TACK till Kajsa, hon är verkligen den bästa människan man kan prata med. Hon förstår mig precis, du hjälper mig hela tiden och ger mig stöd!! ♥


Hem till mammi

Idag skall jag förmodligen hem till mammi,
min brors döttrar är där Jonna & Julia.
Och dem tjatar att jag skall komma dit,
och självklart skall jag göra det för jag
saknar dem så mycket! :D <3
Bilder kommer btw :D

Hemma hos mammi

Hejsan :)
Jag vaknade utav att min kära bror väckte mig ett par gånger, sen så frågade han om jag ville med hem till mammi och det ville jag gärna =)
Så är hemma hos mammi nu, jättemysigt. Bjudit på mat och fika =).
Har varit ute med vovvsingarna :) jag och Michael. Har tagit bilder, men lägger ut när jag kommer hem till pappi =) Bilder på hundarna och hur fint det är här på landet =)
Vi hörs seen! Ska ta en promenix från mammi till pappi sen också ;P


Dold

Jag vill bara skrika ut all min ångest,
min sorg, mitt hat, min oro, min besvikelse.

Aldrig så kommer någon förstå varför jag
mår som jag gör, varför jag gör som jag
gör.


Jag vet att det finns människor som har det
1000 gånger värre än mig, inte sagt att
någon skall tycka synd om mig. Vill bara
få ut lite ifrån mig
.

Jag är trött på att gå runt och leka glad,
dölja all min smärta jag har inombords,
vill kunna skratta och må bra så som jag
gjorde förr.

Kunna gå till skolan utan några problem,
kunna sova som jag kunde förr, kunna
vara mig själv
, kunna skratta äkta.

Jag längtar tills dagen då jag kan vara
den så kallade glada sofia igen..




hallååå

Idag så funderar jag på att om man sitter ett gäng
grillar, lyssnar musik o sånt mys. Så gött väder ju? :)
Får se om det blir av, men hoppas för det vore kanoners :D
Yeye skriver sen hur det blir =)

Godmorgon

Morning gott folk! =)
Somnade igår runt 20.00 tiden, det var skönt.
Vaknade för en halvtimma sen ungefär, skönt
att vakna tidigt för en gång skull för då har man
hela dagen på sig att hitta på något.
Får se vad man ska göra idag =)

Hemma

Hallå! :)
Har inte hunnit blogga någonting typ, men iallafall.
Igår så drog jag och bästis (caisa) hem till Jimmy,
så var vi där och chilla och satt o tjöta o lyssna
musik, ja ni vet.. :)
Sen kom en som heter Cristian till Jimmy, så satt
vi alla fyra och tjöta, mycket trevligt =)



Förut så gick vi till Hug in och köpte oss en pizza, mums det
var gööör gott kan jag lova :P Sen fick vi promenera hemåt
till pappi :) Och nu ligger jag här i sängen o tänkte sätta
på en film =) Hörs sen! bilder kommer från gårdagen:)

Jag var inte rädd för att dö, jag var rädd för att leva

Jag har alltid varit en svag person. Eller ska man kalla mig svag? Jag står fortfarande på benen, efter allting jag varit med om. Men att jag stannade gjorde mig väl svag? Varje dag när jag vaknade hoppades jag att det skulle bli en bra dag.
Han kanske var på bra humör, jag hoppades alltid på det. Jag fick höra att jag var efterbliven varje dag. Jag är en hora för att jag har haft pojkvänner innan honom. Vem vill ha mig, så äcklig som jag är? Han kunde titta på mig med en så äcklad blick och samtidigt spotta mig i ansiktet. När jag grät kändes det som om han bara log eller inte kände någonting alls.
Jag har aldrig sett mig själv som en misshandlad tjej. Han har ju bara slagit mig några gånger.. eller har han ens slagit? Han har slitit och dragit i mig..en gång fick jag en smäll på munnen.
Jag har haft stora blåmärken på mina armar. Han har hållt för min näsa och mun och tryckt ner mig på golvet "dö jävla hora dö", "hoppas du skär sönder dina armar" , "hoppas du dör i en bilolycka"..

Ibland önskade jag att jag verkligen dog där på golvet på riktigt eller att jag gjorde som han önskade. . Han kallade mig ful, fet och äcklig hela tiden. Hora, fetto, äckel blev som mitt andra namn... Om någon ropade hora,fetto eller äckel på stan, stannade jag nästan till och kolla vad personen ville, man blev ju så van menade jag...
Jag fick inte neka till sex, då blev han bara värre. Men när vi hade sex sa han bara hur tråkig jag var, fast ibland kunde han säga det dära finaste orden man kunde tänka sig..
Han "porrsurfade" nästan varje dag, alltså gick in och kolla det snyggaste "porr"stjärnorna när jag satt bredvid. Det var ofta unga tjejer/flickor han tittade på. Jag kännde mig äcklad men vågade inte säga någonting, jag sa någongång att han fick kolla hur mycket han ville när inte jag fanns i närheten, men det hjälpte inte... Jag försökte att göra allt rätt så att han inte skulle bli arg, jag smög nästan på tå. Men vad jag än gjorde så var det någonting som jag gjort fel, varje dag.
Disken var dåligt diskad, tvätten var dåligt tvättad, jag kunde ingenting jag var efterbliven, psykad, fet och en dålig tjej.
Vem vill ha en tjej som inte kan göra någonting hemma? Han påpekade ofta hur dum jag var. Han skrattade ofta när jag sa någonting och tittade på mig med en äcklad blick. Jag var så glad dom dagarna han sa någonting snällt eller var på bra humör.

Hur känns det att bli älskad? Hur känns det när någon säger hur fin man är? Jag vet inte..jag vet inte hur det ska vara längre. Jag var så van vid det här. Jag kunde inte bryta mig fri, det gick inte. Jag hade ingenting annat än honom. Jag kunde inte vara ensam. Jag klarade mig inte ensam. Ingen annan ville ha mig. Alla dom här tankarna fick mig att stanna. Jag vågade inte gå. Jag var inte rädd för att dö , jag var rädd för att leva.
Jag var ful, fet och äcklig, kunde ingenting. Ingen fick veta vad som hände, jag vill inte att någon skulle veta. Då skulle ju allt rasa. Alla trodde ju att han var snäll emot mig. Min bästa vän & min syster var dem enda som fått höra vissa saker han gjort, men dem ville inte höra längre. Dem var trötta på att höra vad han gjorde, jag stannade ju kvar. Dem ville inte höra mer så jag sa bara att allting var bra hela tiden tillslut. Jag kunde inte gråta längre, det fanns inga tårar kvar. Jag kände mig så liten och värdelös. Jag ville bara krypa upp i mammas famn och höra att allt kommer att bli bra som när man var liten. Men jag är inte liten längre, det är mitt eget fel det som hände för jag stannade kvar. Jag kunde aldrig avslöja vad som hände då vi var ensamma.
Jag är bara trasig...

Att bli förnedrad på ett sätt så som att kasta ner mina nytvättade kläder på golvet, trampa på dom, spotta på dom, spotta mig i ansiktet, hälla öl på hela mig, dra mig i håret, dra i hela mig, slänga ut mina kläder i trappuppgången, berätta hur ful och fet jag var, att jag skulle banta och komma tillbaka när jag var snygg, att hans föredetta ligg knulla han mer än vad jag gjorde, att få höra "hoppas du skär sönder dig" du är psykiskt sjuk, (när jag mådde redan psykiskt dåligt och åt medicin för de), att bli bränd i ansiktet med cigg, att bli så manipulerad att man tar avstånd från sin familj, att man fick höra att man inte fick gå hem till sin pappa själv, att man fick höra varje gång man gick utanför dörren att man skulle vara otrogen, att alla hatade mig etcetc..vet ni hur det känns?
- för det vet jag..


Jag hatar mig själv för att jag var så svag att jag stannade kvar hela tiden, och lät han få förstöra mig. Jag hatar mig själv för det och kommer aldrig förlåta mig själv...



En sann historia ifrån mig...

godmorgon

Eller man kanske ska säga godmiddag? :)
Jaja, jag vaknade nu iallafall av att telefonen ringde. *Suck*
Jag satte på en film igår, och jag stensomnade till den
som vanligt. Somnar alltid till filmer haha. Så säger jag
till bästis "nu ska jag se på film" då vet hon att jag
egentligen menar "nu ska jag sova". Haha. Yeye,
nu ska jag ta en 'morgon'cigg... =)

musik

Ligger här i sängen med bästis och lyssnar musik :)
Gyllenetider ♥ kan inte sluta lyssna på dem!

Här ska ni få en riktigt bra låt utav dem. ♥

Gyllene Tider – When Love's On The Phone (You Just Have To Answer)

Riktigt bra, kan inte sluta lyssna. Så avslappnade, detta är en sådan
låt man kan sluta ögonen och sova en stund. =)



Ska nog lägga mig och kolla en film, vet inte riktigt vilken ännu. Och jag lär somna till den också, lyckas alltid somna till filmer eller lugn musik. =) Om jag inte somnar så skriver jag ett inlägg till. Annars hörs vi imorgon när jag vaknat till liv!
Natti ♥



Bilds från i fredags :)




Här är några bilder från i Fredags, dock bara 4. Men ska
försöka fixa några mer in här på bloggen! ♥

helgen

Nu ska jag berätta för er hur min helg varit :)

Fredag:
Erica kom hit så hade hon med sig sina 2 kusiner, Johanna och Anna. Trevligt, så satt vi och tjöta och hade det allmänt roligt. Sen så åkte vi och hämtade öl, tog några öl hemma sen så drog vi vidare på en fest i Sylte, rätt så kul där faktiskt. Stanna inte där länge, vidare så kom vi till Skoftebyn där var det dock tråkigt, efter det så drog vi till Kronogården, där var det väl sådär.. Roligaste stället vi var på tyckte jag var i Sylte faktiskt =) Men men senare vid 7 på morgonen kom väl jag och Caisa hem och stenslockna.

Lördag: Åkte hem till pappas bror och åt påskmiddag där, jättegott. Dock så var jag väldigt seg utav mig så inte så najs :P.. Sen fick vi gå hem, och det var mindre kul i och med att jag hade bara en tröja på mig ingen jacka hehe ;P men men, kollade film när jag kom hem och stensomna :P..

Idag: Ingenting faktiskt :S Så får se vad dagen har att erbjuda! :)


Nytt försök

Hallåå! :)
Tänkte göra ett nytt försök att börja blogga igen, får se hur det går :P
Men skall försöka iallafall :) ..
Vad händer idag tro? Ingen aning, blir väl till att ta det lugnt, eller ut o åka moppe haha med bästis.
Något får man väl roa sig med =D
Skriver sen :D

RSS 2.0